Ökad öppenhet i tunnelbanan borde vara en självklarhet

Moderaterna har alltid gjort sig kända för att vilja använda "hårdare tag" som enda metod för att förhindra lagöverträdelser. Förhindrandet av ganska få fuskåkare i T-banan är inget undantag. Men det finns en annan väg att gå. Vänsterpartiet föreslår idag att T- banespärrarna börjar slopas och att man börjar med de stora knutpunkterna där det passerar mest folk till och från arbetet varje dag.

Till skillnad från moderaterna så ser vänsterpartiet till behoven och resenärernas intressen. Det är ett perspektiv som finns i flera andra stora europeiska städer där T-banespärrarna slopats. Det gäller t.ex i Wien, Berlin, Helsingsfors och Hamburg.

Kostnaden för utbyggnaden av det nya spärrsystemet är omfattande. Det är pengar som istället skulle kunna användas till mer personal i T-banan som kan bidra till ökad trygghet och ökad informationsspridning. Många upplever idag otrygghet i T-banesystemet, varför det vore önskvärt med satsningar inom detta område. Självklart ska det också finnas biljettkontrollanter i T- banesystemet, men jag är alldeles övertygad om att människor kommer vara villiga betala för sin resa om de känner sig välkomna och möts av trevliga trafikvärdar istället. Man kommer vara beredd att betala för ökad trygghet och öppenhet.

http://www.dn.se/sthlm/v-vill-oppna-t-banesparrar-1.1156027

Med moderaternas politik blir signalen oerhört kluven; åk gärna med T- bana och kollektivt, men förvänta dig att det är svårt att ta sig in och förvänta dig inget trevligt bemötande. Det ska vara svårt att ta sig in och ut i det moderata T-banesystemet. Systemet prioriteras framför resenärernas behov.

På fyra sekunder!!!

Vid dagens partiledarutfrågning av Maud Olofsson (c) i Sveriges radio P:1 lyckades hon med konststycket att inom fyra sekunder framföra fler dumheter än de flesta politiker lyckas med under ett helt år.

På frågan om den som är pensionär ska beskattas hårdare än den som lönarbetar, svarar Maud O (c) något i stil med; ja, eftersom de inte har samma behov av kläder och mat. Hallå alltså, vad menar hon egentligen. Kanske syftar hon på att maten för de gamla har försämrats så kraftigt att de inte orkar äta längre. Kanske har hon sett hur undernärda många är och därför dragit slutsatsen att de inte behöver lika mycket pengar till mat.

Några sekunder senare kommer nästa uttalande. Nu handlar det om utplanteringen av varg och när det kommer att genomföras. Svaret är att det kommer ske så snabbt som möjligt. Och då kommer vi förhoppningsvis få vargar "som uppträder mer normalt". Hallå alltså, är det inte just ett normalt bettende hos en varg att jaga och ta älg, rådjur osv. Att jägarna sedan blir tokiga över detta, har ju ingenting med huruvida vargen är normal eller inte. Det onormala är att många jägare vill skjuta bort större delen av vargen för att de ska kunna jaga ifred.

Till slut skrek Alicia rakt ut och jag stängde av radion för att undvika framtida trauman.

Satsa på "cykelbutler" i Stockholm

Jag har upptäckt det underbara med att cykla till och från jobbet. Det blir ca 1,4 mil/dag. Det ger gratis motion, frisk luft, bidrar till en renare miljö och man mår bättre psykiskt och fysiskt. Faktum är att det faktiskt är ganska många som cyklar. Detta trots att Stockholm är en enormt dålig cykelstad och obefintliga satsningar görs för att förbättra tillgänglighet och service för cyklister. Det är oerhört trångt och cykelnätet är inte tillräckligt utbyggt. Det leder ofta till en påtagligt ökad olycksrisk och stämningen blir ofta dålig mellan cyklister, fotgängare och bilister. Att det är så dåligt gör naturligtvis att det är färre som tar cykeln än vad som skulle vara möjligt att uppnå. Det är dåligt för miljön och den enskildas hälsa.

Jag anser därför att följande satsningar borde göras för att stimulera ett ökat cyklande och för att redan belöna dom som redan cyklar kontinuerligt:

• Gör en ordentlig satsning på utbyggnad av cykelnätet och bredda nuvarande cykelbanor. Tillskapa också särskilda omskörningsfiler.
• Ordentliga servicestationer för cykel längs med de mest trafikerade cykelbanorna. Dessa ska vara bemannade med en "cykelbutler" som kan serva cykeln, men också springa ärenden som man sedan kan hämta på hemvägen.
• Det borde finnas cykelkärror till uthyrning. Det är bra om man t. ex vill handla på hemvägen.
• Boklåningsautomater borde även kunna sättas upp längs de stora cykelbanorna (inte bara i tunnelbanan). Även uthyrning av film borde funka.
• Dagis och förskolor bör i högre utsträckning förläggas i anslutning till de stora cykelstråken, så att det blir enkelt att lämna sitt barn även när man cyklar.
• En stor reklamkampanj med fördelarna med att cykla till och från jobbet och på fritiden borde initieras omedelbart.

Det finns säkert ännu fler och bättre förslag för att göra Stockholm till attraktiv cykelstad för alla. Låt oss driva dessa frågor stenhårt i valrörelsen för hälsan och miljöns skull.

Jakten på medelklassväljarna i Stockholm

Socialdemokraterna presenterar idag förslag på DN debatt hur "livspusslet" ska förenklas genom att erbjuda lite olika tjänster i tunnelbanan. Du ska lämna din tvätt, beställa mat, handla, jobba på nätet mellan stationerna och lämna barnen på dagis precis ovanför tunnelbanan.
http://www.dn.se/debatt/nar-ska-vi-stockholmare-fa-tid-att-alska-och-skratta-1.1153624

Jag kan tycka att en del av dessa tjänster är ganska tilltalande och det är lätt att känna igen sig i en situation där det ibland är svårt att hinna med allt. Det finns så mycket man vill hinna med på fritiden, men det finns också ett yttre tryck på sånt som måste hinnas med som t. ex laga god och ekologisk mat, hålla sig i fysisk form och hålla kontakten med alla goda vänner. Även om detta är roliga saker, så kan det ibland leda till negativ stress.

För mig påminner förslaget om RUT-tjänster i hemmet, fast här är det fråga om en sorts mobila RUT-tjänster i tunnelbanan som jag antar ska subventioneras via landstingsskatten. Om man ändå ska erbjuda skattesubventionering av den här typen av tjänster, vilket jag inte tycker, så skulle det väl vara lika bra att någon kom hem till mig och diskar, lagar mat och tvättar osv.

Det finns två förslag som bättre skulle bidra till att minska stressen. Förkorta arbetstiden och låt fler arbeta istället för att några ska jobba för mycket. Då skulle man hinna med det som (S) ska utföras av privata utförare i tunnelbanan. Inför livskunskap som obligatoriskt ämne i skolan där man får lära sig hantera privatekonomi och planera sin vardag tillsammans för att den skall fungera bra. I filmen "baddjävlar" av Lars Molin förekommer citatet "överklassen skyr inga medel". I årets valrörelse gäller - "partierna skyr inga medel för att vinna medelklassväljarna i Stockholm".

Vårrödgrön budget - en kompromiss som gjorde politiken bättre

Den gemensamma vårbudget som presenterades av de rödgröna måndagen den 3 maj skulle kunna läsas som tre förslag men ändå som ett. Det blir väldigt tydligt i förslaget vad som är vänsterpartiets, socialdemokraternas och miljöpartiets förslag. Och till skillnad från en del kritiker som menar att vänsterpartiet tvingats vika sig för mycket, t. ex i skattefrågorna, så anser jag att det blivit en perfekt mix av det bästa från varje parti.

Det är bra att vi inte höjer skatter för de med allra lägst inkomster. Det är bra med kraftfulla ekonomiska styrmedel inom miljöområdet. Det är bra med ytterligare 12 miljarder till kommuner och landsting.

Det talas ofta om kompromisser som någonting dåligt. Mina erfarenheter från politiken är snarare tvärtom och det tycker jag de rödgrönas vårbudget "Ny färdriktning" är ett mycket bra exempel på.

Förslagen och reformerna är bra, men det finns dock vissa problem och oklarheter kring finansieringen. Inte minst tycker jag det gäller infrstruktursatsningarna. Det oroar mig mer att vänsterpartiet säger sig acceptera det penningpolitiska ramverket där prisstabilitet och inflationsbekämpning ska vara överordnat målet om full sysselsättning, än att vi inte fick igenom skattehöjningar för dom med lägst inkomster.

Ibland blir kompromissen sämre politik. I det här fallet blev det bättre.

Sent ska syndaren vakna

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/sverige/allsvenskan/article7036840.ab
SEF:s ordförande Bosse Johansson har äntligen förstått att det kanske inte var så lyckat att starta Allsvenska fotbollssäsongen när vintern fortfarande har ett hårt grepp om Sverige. De flesta, utom möjligen SEF då, känner till att Sverige har fyra årstider och att det under ganska långa perioder är ett tämligen bistert klimat. Under maj, juni, juli och augusti kan det vara ganska grönt och skönt om vädergudarna visar sig från sin bästa sida.

Spelmässigt är Allsvenskan på en mycket låg nivå. Förvånandsvärt låg med tanke på att de flesta spelare är heltidsanställda och spelar tämligen mycket fotboll varje vecka. Spelets kvalitet är kanske inte det som har lockat publikens intresse i första hand, utan snarare identiten med ett visst lag, ett allmänt stort fotbollsintresse och stämningen inför och under matcherna osv.

När man nu skulle tvingas kolla på sitt favoritlag i vindpinande kyla med stora snövallar runt planen och planer som är allt annat än gröna och påminner om bondens leråker. Då kommer inte publiken. Spelkvaliten sjunker ytterligare (många har ju svårt att ta ner en boll på bra planer) och samtidigt höjs biljettpriserna. Snart kommer värmen och planerna börjar bli bra och många med mig skulle säkert vilja kolla på lite fotboll live och uppleva stämningen. Men så blir det inte. Snart är det 2 månaders speluppehåll.

Nu börjar SEF inse sitt misstag. Det är bra, men skadan är redan skedd för svensk fotboll.

Det är skillnad på vinst och vinst

Debatten om vinstdrivande välfärdstjänster som finansieras av skattepengar har debatterats till och från under en period och kommer förmodligen bli en viktig fråga i valrörelsen. Åtminstone om delar av vänstern får bestämma. Borgerliga politiker, men även socialdemokrater hävdar att det inte finns några problem med att t. ex privata vårdföretag gör vinst på skattebetalarnas bekostnad. Det viktigaste måste väl ändå vara att den privata utföraren ger kvalitativt bra och tillgänglig sjukvård.

Utvecklingen mot en kraftig ökning av privata utförare inom offentlig sektor har drivits fram medvetet under många år av borgerliga tankesmedjor och organisationer som t. ex Vårdföretagrna, Timbro och Svenskt Näringsliv. Dessa organisationer har gjort förarbetet och sedan har det bara varit för Moderaterna och deras jasägare i övriga borgerliga partier att genomföra politiken i praktiken.

I spåren av politiken har följt många allvarliga konsekvenser; svårare att planera sjukvården, vårdkedjor slås sönder, en alltmer efterfrågestyrd vård och s.k. vårdmarknad där de stora hela tiden köper upp de små. De stora som dominerar är Carema, Aleris och Capio. Dessa gör ofta stora vinster som går långt utöver normala vinstmarginaler. De utnyttjar alla tänkbara kryphål i svensk skattelagstiftning för att slippa betala skatt och det är en myt att de återinvesterar en stor del av sin vinst i utveckling av verksamheten.

Dessa övervinster som stora riskkapitalbolag gör på skattebetalarnas insatta pengar och som de sedan varken återinvesterar eller betalar skatt på till svensk välfärd, kan aldrig rättfärdigas eller accepteras.

Detta är ena sidan av myntet. För det är inte rimligt att rakt av driva uppfattningen att all vinst ör av ondo och aldrig kan tillåtas. Det finns ju mindre privata verksamheter, som t. ex en liten fotvårdsmottagning som startas av 3 personer och där dom kanske endast tar ut ca 1% i vinst/år och där det mesta går tillbaka tillbaka till verksamheten. Det är naturligtvis inte dessa företag och vinster som ska stoppas. Detsamma gäller idella organisationer och även de som drivs av landstinget. En viss vinst och överskott måste naturligtvis accepteras. Det är skillnad på vinst och vinst.