Den gemensamma vårbudget som presenterades av de rödgröna måndagen den 3 maj skulle kunna läsas som tre förslag men ändå som ett. Det blir väldigt tydligt i förslaget vad som är vänsterpartiets, socialdemokraternas och miljöpartiets förslag. Och till skillnad från en del kritiker som menar att vänsterpartiet tvingats vika sig för mycket, t. ex i skattefrågorna, så anser jag att det blivit en perfekt mix av det bästa från varje parti.
Det är bra att vi inte höjer skatter för de med allra lägst inkomster. Det är bra med kraftfulla ekonomiska styrmedel inom miljöområdet. Det är bra med ytterligare 12 miljarder till kommuner och landsting.
Det talas ofta om kompromisser som någonting dåligt. Mina erfarenheter från politiken är snarare tvärtom och det tycker jag de rödgrönas vårbudget "Ny färdriktning" är ett mycket bra exempel på.
Förslagen och reformerna är bra, men det finns dock vissa problem och oklarheter kring finansieringen. Inte minst tycker jag det gäller infrstruktursatsningarna. Det oroar mig mer att vänsterpartiet säger sig acceptera det penningpolitiska ramverket där prisstabilitet och inflationsbekämpning ska vara överordnat målet om full sysselsättning, än att vi inte fick igenom skattehöjningar för dom med lägst inkomster.
Ibland blir kompromissen sämre politik. I det här fallet blev det bättre.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
