Sent ska syndaren vakna

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/sverige/allsvenskan/article7036840.ab
SEF:s ordförande Bosse Johansson har äntligen förstått att det kanske inte var så lyckat att starta Allsvenska fotbollssäsongen när vintern fortfarande har ett hårt grepp om Sverige. De flesta, utom möjligen SEF då, känner till att Sverige har fyra årstider och att det under ganska långa perioder är ett tämligen bistert klimat. Under maj, juni, juli och augusti kan det vara ganska grönt och skönt om vädergudarna visar sig från sin bästa sida.

Spelmässigt är Allsvenskan på en mycket låg nivå. Förvånandsvärt låg med tanke på att de flesta spelare är heltidsanställda och spelar tämligen mycket fotboll varje vecka. Spelets kvalitet är kanske inte det som har lockat publikens intresse i första hand, utan snarare identiten med ett visst lag, ett allmänt stort fotbollsintresse och stämningen inför och under matcherna osv.

När man nu skulle tvingas kolla på sitt favoritlag i vindpinande kyla med stora snövallar runt planen och planer som är allt annat än gröna och påminner om bondens leråker. Då kommer inte publiken. Spelkvaliten sjunker ytterligare (många har ju svårt att ta ner en boll på bra planer) och samtidigt höjs biljettpriserna. Snart kommer värmen och planerna börjar bli bra och många med mig skulle säkert vilja kolla på lite fotboll live och uppleva stämningen. Men så blir det inte. Snart är det 2 månaders speluppehåll.

Nu börjar SEF inse sitt misstag. Det är bra, men skadan är redan skedd för svensk fotboll.

Det är skillnad på vinst och vinst

Debatten om vinstdrivande välfärdstjänster som finansieras av skattepengar har debatterats till och från under en period och kommer förmodligen bli en viktig fråga i valrörelsen. Åtminstone om delar av vänstern får bestämma. Borgerliga politiker, men även socialdemokrater hävdar att det inte finns några problem med att t. ex privata vårdföretag gör vinst på skattebetalarnas bekostnad. Det viktigaste måste väl ändå vara att den privata utföraren ger kvalitativt bra och tillgänglig sjukvård.

Utvecklingen mot en kraftig ökning av privata utförare inom offentlig sektor har drivits fram medvetet under många år av borgerliga tankesmedjor och organisationer som t. ex Vårdföretagrna, Timbro och Svenskt Näringsliv. Dessa organisationer har gjort förarbetet och sedan har det bara varit för Moderaterna och deras jasägare i övriga borgerliga partier att genomföra politiken i praktiken.

I spåren av politiken har följt många allvarliga konsekvenser; svårare att planera sjukvården, vårdkedjor slås sönder, en alltmer efterfrågestyrd vård och s.k. vårdmarknad där de stora hela tiden köper upp de små. De stora som dominerar är Carema, Aleris och Capio. Dessa gör ofta stora vinster som går långt utöver normala vinstmarginaler. De utnyttjar alla tänkbara kryphål i svensk skattelagstiftning för att slippa betala skatt och det är en myt att de återinvesterar en stor del av sin vinst i utveckling av verksamheten.

Dessa övervinster som stora riskkapitalbolag gör på skattebetalarnas insatta pengar och som de sedan varken återinvesterar eller betalar skatt på till svensk välfärd, kan aldrig rättfärdigas eller accepteras.

Detta är ena sidan av myntet. För det är inte rimligt att rakt av driva uppfattningen att all vinst ör av ondo och aldrig kan tillåtas. Det finns ju mindre privata verksamheter, som t. ex en liten fotvårdsmottagning som startas av 3 personer och där dom kanske endast tar ut ca 1% i vinst/år och där det mesta går tillbaka tillbaka till verksamheten. Det är naturligtvis inte dessa företag och vinster som ska stoppas. Detsamma gäller idella organisationer och även de som drivs av landstinget. En viss vinst och överskott måste naturligtvis accepteras. Det är skillnad på vinst och vinst.

Bra överenskommelse för miljön och demokratin!

Dom rödgröna partierna har äntligen kommit överens om hur Förbifart Stockholm ska hanteras. Överenskommelsen innefattar omfattande satsningar på utbygd kollektivtrafik i Stockholmsregionen. Med tanke på befolkningstillväxten i regionen, en ökning med ca 40 000 människor/år så är det helt nödvändigt för att kunna öka andelen som åker med kollektivtrafiken istället för bil.

Förbifart Stockholm har länge varit en svår fråga inom SVMP att lösa. Nu har man enats om att en folkomröstning ska hållas i september 2012. Det är en lösning som delvis tvingats fram av oenighet. Demokrati är naturligtvis starkt. Det är fråga som engagerar många. Enskilda, miljörörelsen och näringslivet. Nu ges förutsättningar till en ordentlig offentlig debatt när folket slutligen avgör om pengarna ska gå till kollektivtrafik eller en ny miljöförstörande väg.

Det finns dock vissa risker med folkomröstning. Vi får svårt att med full trovärdighet gå ut och lova i valrörelsen att vägen inte kommer byggas. Det slutliga ställningstagandet har ju flyttats till folket 2012. Vi kan naturligvis ändå prata för kollektivtrafik och mot vägar i valrörelsen men det blir mer på det allmänna planet.

Man kan också känna oro för att folkomröstningskampanjen kommer ta mycket kraft av partikamrater, partiorganisation och den rödgröna regeringens arbete att göra Sverige mer jämlikt och rättvist. Risken finns att viktiga politiska reformer inte genomförs.