Jag läser mycket böcker, men inte särskilt inte ofta romaner, utan snarare historiska böcker och mer än gärna biografier. Biografier ger oss naturligtvis en bild av en person och dess liv, men inte minst så ger det information om det samhälle som personen levde i och kanske hade stor påverkan på. Det är därför jag tycker biografier är så intressanta eftersom det handlar om så mycket mer än bara en person. Det ger en omfattande kunskaper om olika skeenden i ett samhällets utveckling. Det kan t. ex handla om Sveriges roll under andra världskriget, viktiga inrikespolitiska skeenden, storkapitalets utveckling, politiska partiers utveckling.
Kjell Österbergs biografi i 2 delar om Olof Palme är mycket intressant läsning. Den första delen som kom ut i höstas och behandlade tiden 1927-1969 och den andra delen kom ut alldeles nyligen och behandlar tiden 1969-1986. Det som är så skönt med kjell österbergs biografi är att den är oerhört saklig. Om Olof Palme har det skrivits hyllmeter, men tyvärr har det ofta varit osakliga hyllningar som blundat för det negativa, eller så har det varit rena hatböckerna som på ett osakligt sätt smutskastar personen och de politiska gärningarna. I del 2 ges en tydlig bild av de förändringar som socildemokratin ställdes inför i takt med att borgerliga ideer gjorde sitt intrång under 80-talet influerade av Reagan och Thatcher. När jag läser det så får jag en stark känsla av att det är samma vånda inför utvecklingen som socialdemokratin står inför idag. Biografin belyser också på ett förtjänstfullt sätt kärnkraftsdebatten, löntagarfondsfrågan, u-båtsfrågan, jämställdhetsdebatten osv.
Löntagarfondsfrågan är särskilt intressant eftersom den så tydligt belyser att av de dilemman som Olof Palme hamnade i beroende på sin stil som politiker. Han var en fullständigt lysande retoriker och älskade den nära kontakten med sin publik och sina väljare. En fråga som han brann mycket för var ökad demokrati på det ekonomiska området och i sina tal var han ofta mycket radikal. När löntagarfondsfrågan dök upp uppstod en konflikt mellan den radikala retoriken och vad som egentligen ansågs önskvärt att genomföras i praktisk politik. Kravet om löntagarfonder kom från LO, vilket inte gjorde det lättare. LO hänvisade naturligtvis till att Palme ständigt pratade om betrydelsen av ökad ekonomisk demokrati för löntagarna, så därför var han tvungen att ta sig an förslaget. Det som i retoriken var så lätt att tala om, blev när det kom till praktisk politik till en belastning för honom själv och partiet.
Detta är bara ett exempel på viktiga och intressanta skeenden i svensk politik som biografin om Olof Palme belyser och väcker tankar om. Men om man är intresserad av svensk politik så rekommenderar jag verkligen till läsning; det väcker viktiga tankar om vad som pågår i svensk politik just nu.
Kjell Österberg som skrivit böckerna kan du läsa mer om här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar